Fetmåndag - Hatten av!

Ordet semla kommer från det latinska ordet "simila" som betyder "det finaste mjölet".

Sverige var katolskt fram till reformationen och inom katolska kyrkan fastade man fram till påsken. Seden med en fastlagsbulle kom troligsvis från Danmark eller Tyskland runt 1600-talet, men det var först efter att vitt mjöl blivit vanligt och inte bara rika hade råd med det som semlorna fick den form vi har idag. Men att det skulle vara både grädde och mandelmassa kom för under mellankrigstiden.

Å att den heter fettisdagsbulle kommer från att det bara var på fastlagens tredje dag, fettisdagen som det var tillåtet att festa.
Dagens historialektion...

Varken katolik eller tisdag. Men vad gör väl det?
Min lilla familj njöt i fulla drag ändå. 
Hatten av!



(bilden är hämtad från
fotoakuten.se)


Kärlek!

På en restaurang på söder igår satt jag och lyssnade på när mina föräldrar, fortfarande förälskat, berättade om första gången de träffades, snabbt började dejta och nu helt plötsligt varit tillsammans i 33 år!
Det finns bara ett ord för detta; Kärlek.

Är det min födelsedag varje dag eller?

Idag kom jag hem från min arbetsdag med en bag med massa dofter och en söt neccesär fylld med produkter från Lancõme. Och igår fick jag ett paket med 7st mascaror, 3st foundations och 8st olika läppstift för att jag ska jobba 1 dag i april med det.... Måste ju prova sakerna innan så jag kan rekommendera det.
Mera presenter till folket. Det är som att ha födelsedag varje dag helt plötsligt.
Ja, jag gillar det!

Hänt i veckan

Vad sjutton har hänt i veckan som gått då?
Märker att jag visst haft tankarna på annat än att uppdatera mig här...

1. Jobbat med lanseringen av Paris Hiltons nya doft Tease
2. Hittat på en massa goda recept
3. Åkt slalom
4. Planerat nya shower med 4 Real
... å en massa annat skoj!

Ny vecka. Nya utmaningar. Vad kommer hända? Det är upp till mig.
Go! Go! Go! 







Busig?

Träffade Bert igår. Ja, det är den Bert du antagligen tänker på.
Har en signerad bok från honom ( Till Jenny från en snäll farbror ) där framsidan består av en karikatyr på en karl med ett brett smajl och en blå keps med texten; BusBert.
Igår hade han varken det där leendet eller var det minsta busig.
Ljuger bokomslaget?

Det är f'runderbart

Snart ska ett till litet mirakel titta fram, ja om sisådär 6 veckor är det dax.
Fina Teresia har ett klot som växer sig större och större för varje dag som går. Vi hade en riktigt trevlig söndag, hon jag maken och magen. Lite shopping på stan sen bautakladdkaka på det - sicken dag.
Det är väl ändå f'runderbart som Eliza Doolittle hade sagt.

Han med fyra förnamn

Tänk att man har en viss relation till vissa plagg, och kommer ihåg när, var och av vem man köpte det. Själv har jag ett som jag fick användning av idag när det var snöstorm här i Stockholm: Min vita skidjacka.

Det var november. Jag hade bara en enkel trenchcoat med mig som var helt fel i det vintertäckta och kalla Sundsvall. Kommer ihåg att jag letade flera dagar efter en ny jacka, men ingen föll mig i smaken.
Plötsligt hängde den där framför mig. Svart. Men hur kul är det egentligen?! 

Jag gick fram till en kille i personalen och frågade om de hade den i vitt, och om det fanns kanske han kunde beställa den till mig. Vi stod där och pratade i säkert en halvtimma. Om varför jag var i Sundsvall, hur det var i Norrköping, show, spa...
Efter en vecka ringde han och sa att jackan hade kommit så jag åkte dit. 1timma senare, efter att vi fortsatt pratat om allt möjligt, köpte jag den och gick nöjd därifrån.

Tre veckor senare kommer det fram en kille till mig när vi är på ett uteställe och frågar hur det går med jackan...
Ehh... Va? Ja, hur går det jackan? Det var ju jag som sålde den till dig.... Aha! Det är ju du. Jo det går bra med jackan sa jag. Och log. Sen stod vi där och pratade i 3 timmar. i 3 timmar! Sjukt.

Träffade honom fler gånger under tiden jag var där, och fler timmar flög förbi. Dykning i Thailand, Transibiriska järnvägen, bestiga Kilimanjaro, drömmar... Mycket hann vi prata om. Jag och han med fyra förnamn.

Var det ödet som såg till att jag bara tog med mig en tunn trenchcoat upp?
Å är det nu upp till mig att se till att ödet blir som jag själv vill...





I've got a feelin'

Förvirrad. Stressad... Vad gör jag nu då? För 4:e året i rad blir jag kontaktad och tillfrågad om jag vill delta i ett populärt tvprogram. Fasen vad kul tänker nog många då,  själv är jag mera, ok, kanske.
Har ju tidigare år tackat nej, men igår, efter att ha funderat några sekunder, sa jag; Ja. (Med viss treksamhet på rösten...) Det blir ju skoj. Ja men visst blir det det! svarar kvinnan från produktionsbolaget.
Så nu sitter jag här, IGEN, med panik över låtval. Denna gången ska det vara 2minuter, och materialet måste jag skicka senast imorn. "I've got a feeling (ooo oooh) that tonight's gonna be a good night!

Ett ständigt velande...

Varför är det så att jag i stort sett nästan varje gång jag ska på audition sitter där sista kvällen och fortfarande inte vet till 100% vad jag ska framföra. Kanske för att det finns så himla många bra låtar att sjunga och när man får välja helt fritt blir det ju kaos i hjärnan.
13h kvar... hinner med lite velande till.
Imorn är det ju även dax för mig att spela frisörska. Shitshatta eller hur det nu stavas kommer vara min uppgift och se till att se ut som ett fullblodsproffs med spolar, kam och sax.

Egoboost

Kan det vara så att jag har bestämt mig för en låt att sjunga..?!
Ja, men kanske är det så.
Egentligen spelar det nog rätt så mindre roll,
om det de gillar en så gör det, annars är det bye bye.

Hade lite egotid mellan sångövningarna och gick på AHA-ansiktsbehandling. Det var en mycket skön timma som passerade och nåt jag var välförtjänt. Nästa vecka är ett besök hos frissan inbokat, har dock inte bestämt om det blir klipp+färg eller klipp+slingor... Ville ju helst fått det fixat innan tisdag då jag ska axla rollen som frisörska i inspelningen av Arne Dahl, men det får gå ändå. Min käcka utväxt får fixas till med ögonskugga eller nåt.

Egoboost = good shit!


Den rätta...

... Eller den bästa, grymmaste, "showoff", fräckaste, mest lidelsefulla eller helt enkelt låten som visar allt. Vilken är det?

Sitter här och lyssnar på en massa olika låtar och försöker komma på vad sjutton det är för låt som är jag. Som visar mitt register, min personlighet och som kommer få juryn att skrika i kör; "Henne ska vi ha!!"

Nu är tiden när auditions avlöser varandra. Skicka in CV, bli kallad, prestera. Visa upp sig från sin bästa sida och se till att få jobbet. En hel del talang behövs men jösses vad mycket som sitter i den egna viljan.

Om jag vill? 100 %!


Sopigt!

Ja jag vet att det är lite dåligt. Kanske till och med lite sopigt att inte ha uppdaterat mig sedan jag var på Guldbaggegalans fest.
Anledningen? Vet faktiskt inte. Har en massa bilder och filmer som jag skulle kunna lägga upp men som fortfarande ligger i min kamera... Sopigt!

Ikväll firades Emmy som fyllde 30 år! En mysig kväll med massor med skratt, god mat och trevligt sällskap. Bech var mitt "hemliga" sällskap och var en glad överraskning för födeledagsbarnet.
Vi avslutade kvällen på Golden och förberedde oss inför helgen.

Fredag = Burlesque
Lördag = 30-årsfest

Det blir en strålande helg.


Det närmar sig!

Har hunnit jobba med både Olay och Björn Axén under veckan som gått och har fått se snatteri rätt framför ögonen. En kille i 30 års åldern stal 6st parfymer, så många tomma kartonger hittades iaf i butiken efter honom, och helt iskallt försökte han kränga dom vidare till butikspersonal lite längre bort i centret. Helt sjukt!
Sen är det ju alldeles för lite gala i mitt liv tycker jag, men imorn smäller det! Guldbaggegalan here I come. Har inte bestämt än vad jag ska ha för hår eller skor så det får bli under dagen. Klänningen är ju klar sedan länge och det känns bra.
Har letat hemsideprogram som en tok för att kunna slänga upp en provisorisk sida men inte hittat nåt jag riktigt förstår mig på. Det finns visst nåt i macdatorer men inget i min pc. Men det är ju inte förrän på tisdag som jag verkligen behöver ha den uppe.
Det närmar sig med stormsteg! 

Ett gott intryck

Hur många gånger har jag inte befunnit mig i situationen där någon frågar efter mina kontaktuppgifter och där personen går därifrån med mitt namn, mail eller telefonnummer nerplitat på en serviett.
En serviett som väldigt lätt glöms bort i en ficka...

Men nu är de dagarna passé.

Här är mitt visitkort. Redo att användas.
För trots ett bra uttryck, krävs det ett gott intryck för att få göra avtryck!

 


Hujeda mig!

I dagarna två har jag grillats i dans, sång och massor av improvisationer. Galet roliga, korta, danskombinationer som min gamla danslärare Yvonne från Wendelsberg gjorde med oss och så en intervju var lite av det som hanns med.
Jag fick improvisera som Lovis och Tant Pruserlius, göra min monolog som en ren stand-up act och visa upp hela mitt känsloregister för juryn. Att energin nästintill var förbrukad för dagen, eller kanske helgen märktes när jag halvt slumrade till när jag och Marcus möttes upp och åt sen lunch efter jag var klar...
Hujeda mig vilka dagar!


Vad gör dig glad?

Tänk efter vad lite det är som kan göra en glad.
Jag förespråkar vardagspresenter till nära och kära - det kan vara saker, upplevelser eller bara en enkel komplimang, å detta när de minst anar det för då blir effekten av gåvan mycket större.
Själv fick jag en väldigt fin kommentar av Maria i Kungälv som hittat hit till min blogg.
Tack Maria, dina ord värmde! Hoppas du själv får ett fantastiskt år.
Min present till min själv 14 jan...
*trumvirvel*     -  14 kg!

Inte gråta över spilld mjölk...

...men en skvätt över att jag inte fick jobbet som showartist under Melodifestivalturnén. Jag hade varit grym där ju, att de inte fattade det!

Känner att jag kommit in i någon slags neråtspiral när det gäller jobb jag väldigt gärna vill ha nu, och det är inte alls bra. Dax att vända det till en som går uppåt. Reflektera över varför dom inte valde mig.
Vad gjorde jag, och vad kunde jag gjort annorlunda?
Och det utan att bli bitter och bara sitta och tjura över detta, utan ta tag i det, borsta det av axeln och fokusera på nästa mål. Kan låta lite klyschigt, jag vet, men va fasen, klart det går. Eller hur!

Jag har ju redan bestämt att 2011 ska bli ett år fyllt av roliga, galna, utmanande, utvecklande, ibland helt hysteriskt krävande, kärleksfulla och nyttiga för kropp och framför allt själen-jobb. 

Ok? 
Vad väntar du på?
Kör!
 


Snurra min jord

Efter ett underbart dansaerobics pass med intrstuktör "JA eller NEJ" där jag och Hilpan skulle kunnat sjunga sången "snurra min jord" och vi nästan var i behov av både åk(?)sjukepiller och kräkpåse belönade jag mig med två buketter ljupröda tulpaner.

Väl hemma hittade jag ett program, som dessutom är gratis, som heter ListDJ. Det är till Spotify och visar texten till låten man lyssnar på. Perfekt ju! Bara att sjunga med direkt. I like.



Ny garderob!

Åh vad jag älskar kläder. Jag får aldrig nog. Det får däremot min garderob... Den är smockfull av underbara plagg. Utanför ligger en hög andra plagg som är lika fina, men som liksom inte riktigt får plats här i min lilla lya. Tur att jag har ett stort förråd och massor av bra lådor att sortera i.

Just nu ser det ut som att jag ska flytta eller nåt med kläder överallt. Lådor, väskor, kartonger... Men ikke. Jag ger mig själv en "ny" garderob genom att ta fram plagg som passar de kommande 4 månaderna och sorterar bort de som jag tänkte använda först till kommande höst. Jag hittar gamla favoriter bland mina kläder och får små lyckorus.

Uttrycket "ut med det gamla - in med det nya passar inte riktigt in. Men nästan!



Guldbagge!

Guldbagggala. Men vad sjutton ska jag ha på mig??!

Galaklädd, såklart, men är det då ett snygg svart fodral, coctail eller långklänning som gäller... Måste nog googla och kolla hur damerna varit klädda föregående år. Passa in, men samtidigt glänsa.

Till dess MÅSTE min hemsida, visitkort och showreel vara klar. 2 veckor. Deal?

BB ska följa med. Åh vad vi ska mingla. Å dansa. Å spana. Galet. Gala. Tänk om man får med sig en bagge hem...


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0