Jenny Asterius Persson

Ordet semla kommer från det latinska ordet "simila" som betyder "det finaste mjölet".

Sverige var katolskt fram till reformationen och inom katolska kyrkan fastade man fram till påsken. Seden med en fastlagsbulle kom troligsvis från Danmark eller Tyskland runt 1600-talet, men det var först efter att vitt mjöl blivit vanligt och inte bara rika hade råd med det som semlorna fick den form vi har idag. Men att det skulle vara både grädde och mandelmassa kom för under mellankrigstiden.

Å att den heter fettisdagsbulle kommer från att det bara var på fastlagens tredje dag, fettisdagen som det var tillåtet att festa.
Dagens historialektion...

Varken katolik eller tisdag. Men vad gör väl det?
Min lilla familj njöt i fulla drag ändå. 
Hatten av!

(bilden är hämtad från
fotoakuten.se)

På en restaurang på söder igår satt jag och lyssnade på när mina föräldrar, fortfarande förälskat, berättade om första gången de träffades, snabbt började dejta och nu helt plötsligt varit tillsammans i 33 år!

Idag kom jag hem från min arbetsdag med en bag med massa dofter och en söt neccesär fylld med produkter från Lancõme. Och igår fick jag ett paket med 7st mascaror, 3st foundations och 8st olika läppstift för att jag ska jobba 1 dag i april med det.... Måste ju prova sakerna innan så jag kan rekommendera det.

Träffade Bert igår. Ja, det är den Bert du antagligen tänker på.

Snart ska ett till litet mirakel titta fram, ja om sisådär 6 veckor är det dax.

Tänk att man har en viss relation till vissa plagg, och kommer ihåg när, var och av vem man köpte det. Själv har jag ett som jag fick användning av idag när det var snöstorm här i Stockholm: Min vita skidjacka.

Det var november. Jag hade bara en enkel trenchcoat med mig som var helt fel i det vintertäckta och kalla Sundsvall. Kommer ihåg att jag letade flera dagar efter en ny jacka, men ingen föll mig i smaken.
Plötsligt hängde den där framför mig. Svart. Men hur kul är det egentligen?! 

Jag gick fram till en kille i personalen och frågade om de hade den i vitt, och om det fanns kanske han kunde beställa den till mig. Vi stod där och pratade i säkert en halvtimma. Om varför jag var i Sundsvall, hur det var i Norrköping, show, spa...
Efter en vecka ringde han och sa att jackan hade kommit så jag åkte dit. 1timma senare, efter att vi fortsatt pratat om allt möjligt, köpte jag den och gick nöjd därifrån.

Tre veckor senare kommer det fram en kille till mig när vi är på ett uteställe och frågar hur det går med jackan...
Ehh... Va? Ja, hur går det jackan? Det var ju jag som sålde den till dig.... Aha! Det är ju du. Jo det går bra med jackan sa jag. Och log. Sen stod vi där och pratade i 3 timmar. i 3 timmar! Sjukt.

Träffade honom fler gånger under tiden jag var där, och fler timmar flög förbi. Dykning i Thailand, Transibiriska järnvägen, bestiga Kilimanjaro, drömmar... Mycket hann vi prata om. Jag och han med fyra förnamn.

Var det ödet som såg till att jag bara tog med mig en tunn trenchcoat upp?
Å är det nu upp till mig att se till att ödet blir som jag själv vill...

Förvirrad. Stressad... Vad gör jag nu då? För 4:e året i rad blir jag kontaktad och tillfrågad om jag vill delta i ett populärt tvprogram. Fasen vad kul tänker nog många då,  själv är jag mera, ok, kanske.

Varför är det så att jag i stort sett nästan varje gång jag ska på audition sitter där sista kvällen och fortfarande inte vet till 100% vad jag ska framföra. Kanske för att det finns så himla många bra låtar att sjunga och när man får välja helt fritt blir det ju kaos i hjärnan.