Jenny Asterius Persson

Om jag som aldrig tidigare satt min fot på en golfbana och blir tillfrågad i ett sms "Vill du vara min caddie imorn?" är det självklart att jag säger JA!
Dresscode? Bikini! Det var iaf det han sa, han som jag skulle vara caddie till... Jag klädde mig till slut i bäste golffrustil. På med vita shorts med matchande skor, och till detta en smaragdgrön tröja.
Det var inte jobbigt alls att släpa runt på drivers och puttar & allt vad det hette, men att det skulle ta en sådan tid att spela golf det trodde jag inte. 5,5h senare var vi imål på totalt 70 slag som Jesper & Ted slagit tillsammans ( Ted som jag fö gick i samma klass åk 1-3 ).
Trevligt sällskap med två andra par var det med, ett gammalt där frun var oerhört förvirrad och la dagens kommentar: " Jaha, då var det väl ingen idé att jag köpte den här då", detta efter att hon räknat fel antal slag x-gånger, och argumenterat emot det lika många gånger. Extremt underhållande!

Men det där med att vara golf - fotbolls - eller någon annan idrottsfru -  det vete tusan om det skulle vara nåt för mig. Tror det skulle bli trist i längden att stå i skuggan och bara vara snygg. Varför inte stå i ljuset ? Tror nog jag valt rätt ändå.

En golfrunda lär det iaf garanterat bli, blev lite taggad.

Foooooooooorrrr!

Så har jag avverkat min första vecka som karaokevärdinna.
Tänk att det finns så många människor i Stockholm som verkligen lever för att få sjunga karaoke.
Jag har, redan på 4 dagar, lärt känna en del stammisar som hälsar mig välkommen.

Vissa har svårt med att få vänta på sin tur, så till den grad, att de mutar med höga kontantbelopp för att få sjunga! Vilken makt man har som karaokevärd.
Att det kan vara så mycket värt för en människa att få 3 minuter i rampljuset och brista ut i Delilah. Beundransvärt.

Detta var bara starten på min resa där jag ska försöka förstå det här karaokefenomenet.