Jobb, jobb, jobb. Å ett spärrat bensinkort.
Efter en lång dag satte jag mig i bilen och fortsatte på min miniturné till Skövde.
Men resan höll på att ta tvärstopp då företagskortet jag fått för att kunna tanka med var spärrat av någon anledning. Tur att jag inte är typ 19 och ägare till ett tomt kontokort så jag kunde lägga ut själv. Vad hade annars hänt?
Kan man be om en faktura på bensinstationen? Tar de fram nån pump och pumpar tillbaka bensinen man hällt i? Ringer de polisen? Can somebody tell me please!
Nu ligger jag vetgirig på mitt hotellrum i Skövde.
I min jackficka ligger ett kontokort med naggat saldo.
Å i bilen ligger ett spärrat bensinkort.
Miniturné
Efter en hel dag med fd Fröken Sverige begav jag mig iväg på min miniturné med första stopp: Kumla!
Andreas fyllde år och firades med hemmagjord hallontårta. Mycket gott.
Nu är jag här i mitt rum på det märkliga B&B där jag är inkvarterad.
Bara en massa skum litteratur står i den smala bokhyllan. Kriminalromaner, deckare, skönlitteratur och diverse diktsamlingar med alla en gemensam nämnare. Förtvivlan.
Efter dagens jobb drar jag vidare till Skövde.
Det blir bra.
Å förhoppningsvis finns det mest harlequinromaner, kittyböcker och mer
positiva samhällsskildrande skrifter att tillgå där.
Jag väntar med spänning.
Är jag för konservativ?
Alldeles ljuvligt.
Men mitt i den här idyllen av mammor, pappor och en massa barn som leker med varandra sitter det en ensam kvinna vid en bänk och bredvid sig har hon en barnvagn, dock sitter inget barn i.
Det är inte det att hon har en stor proppfylld matkasse och annat som är nödvändigt när man är ute med familjen som får mig att haja till. Nej, det är det att hon inte alls har koll på sitt barn som leker där någonstans utan har sin fulla koncentration nere i sin Ipad, kollandes facebook...
Känns det inte som att hon kanske skulle kunna vänta en liten stund iaf med att kolla andras statusuppdateringar och istället leka lite med sitt barn. Vad vet jag, hon kanske hade gjort det redan och nu bara hade en liten paus från det...
Eller är det bara jag som är konservativ?
Omskärelsefest. Eller : Att fira en förhud!
Det var jag, en pirat och en prinsessa, en fantastisk trio som underhöll ca 400 pers som dansade, åt mat och trivdes i varandras sällskap.
Jag kommer inte på att ha blivit bjuden på nån sådan fest förut. Visst, maskerad, födelsedagsfest, bröllop, dop... Men inte förhudsfest.
Är vi svenskar för pryda?
Ännu en sak att bocka av på "att göra-listan".*
Check!
Jösses amalia!
Massor med fina människor. En underbar dag.
Dock funderar jag på varför vi sjunger: "men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän" om julgranen. Nästa år? Vi sjunger ju det vid tjugonda knut och senare samma år står den ju där igen. Är det egentligen meningen att vi ska ha julgran vartannat år? Skumt. Vem har svaret?
Från tidig morgon till sen kväll ringde min telefon. Fantastisk skönsång framfördes av underbara vänner och drösvis med gratulationer kom på min FB-sida.
Stort tack till er alla.
Å mammas och pappas sång till mig vid tolvslaget var härligt ur pitch men framfördes med så mycket kärlek att tonhöjd och rytm inte spelade någon som helst roll.
Tack:
Mamma, Pappa, AnnSofie Jonsson, Lina Lidberg, Emmy Nilsdotter, Daniela Torres, Teresia Malm, Anna Hellström, Wilhelm Egnell, Lisa Sandberg, Catherine Björk, Marie Edling, Martin Nygren, Markus Rundqvist, Oskar Sternulf , Maria Lindell, Veronica Thor, Andreas Lutmark, Emma Rickfjord, Anders Bertilsson, Stina Björnlund, Johan Ringström, Linda Sjöberg, Katrine Brekke Johansen, Eric Carlsson, Sara Skog, Micke Mårtensson, Anders Ericson, Malin Larsson, Shirin Khan, Nadja Mulari, Lina Forsberg Bjärnlind, Krister Lundkvist, Daniel Granberg, Moa Emanuelsson, Birgitta Karlsson, Nathalie Almqvist, Helena Moberg, Helena Lindh, Liza Parisi, Tezzla Flormo, Andreas Andersson, Maria Lundgren, Ulla Malkki, Jennifer Eerola Högberg, Märtha Boiertz, Cecilia Dovrell, Hillevi Ljungqvist, Sandy Wilhemsdotter, Linda Källström, Henriette Roos, Anette Lith, Johan Nordmark, Annelie Virkberg, Maria Nilsson, Madeleine Nilsson, Tommy & Ann-Marie Sternulf, Marianne Nordin, Dejo Andersson, Nils Närman Svensson, Felicia Egnell, Salaamah Mahmood Abdul-Karim, Marie Webber, Annika Strömberg, Cicci Lernberg, Robert Hvenström, Karolina Bohman, Carolina Grinne, Nim Vaker-Akech, Helena Hellberg, Patricia Freeman, Guy Asterius, Mia Mäkilä, Anders Hellström, Ina Forsberg, Veronica Landén, Cecila Klang-Hasselgren, Matilda Lundström, Marie Axelsson, Kamilla Östberg, Maria Ljungström, Annefrid Karlsson, Kathy Lobo, Jessie Carlsson, Jonas Brantestad, Lorena Gallardo Zapata, Anna-Lill Karlberg, Mikael Mecklin, Oskar Elliot, Erik Frisberg, Rickard Blomgren, Ingrid Andersen, Maria Pham, Peter Kubik, Louise Palmstierna, Madeleine Trollvik, Isabelle och Elina Markkula.
Är 30 det nya 20?
Imorgon fyller jag 31.
31. Låter inte det som att man är extremt vuxen? 31. Inte "bara" 30.
Nej, jag tycker att det låter som att jag borde ha en bra struktur med allt vad bostad, partner, jobb och framtidsvisioner är. Eller så är det bara här i Sverige det är så med svenssonlivet som flåser en i nacken.
Om det är fel med Svenssonliv? Nej det 'är säkert kul.
Jag har bostad, framtidsvisioner, ingen partner och väldigt många olika jobb. Ibland inget alls, å ibland allt för många. Vad kallas det livet? Karlsson? Silfverstråle? Eller bara rätt och slätt Asterius-Perssonliv. .
När någon efter imorn frågar mig kommer jag svara 30+ på hur gammal jag är.
Eller låter det som att jag är typ 37...?
31 kanske är bra trots allt.
Prioritera
Vad vill jag helst? Det är ju glasklart!
När jag inte prioriterar kommer det en massa andra saker i vägen som gör att jag tappar fokus, och lägger massor av min energi på fel saker, för att sedan sitta där timmarna innan och försöka få ihop nåt. Nåt som skulle kunna vara helt fantastiskt och oemotståndligt men som istället blir halvdant och inte alls helhjärtat.
Detta är inte bra. En kvinna som jag, som dessutom om bara några dagar blir 30 +, måste ju kunna tygla sig själv och inte bara se på när andra rider förbi.
Dax för förändring.
Dax för Prio 1.
Är du redo?
Jag är redo!
Ho hooo
Blöjbarn
Jag är mäkta imponerad utav småföräldersvensken. Väldigt få är gamar,trots att det är gratis, och vi har en buffé framför oss av blöjor.
Föräldrarna väntar på sin tur och lyssnar intresserat på min expertis. Ni nickar, frågar om råd och säger "Tack!".
En dag kvar.
Ska nog fira av det med att köpa en knallcerise mössa det står "Geggamoja" på.
För alltid retar det nån. Å det är det värt.
Vilken födelsedagspresent...
Öppnar det och ser att jag är kallad på cellprov... Jippie. Det är ju verkligen jättekul.
Läser sedan vidare och ser att tiden jag är kallad på är 21 okt på eftermiddagen.
21 oktober - min födelsedag!
Vad är det för en ond människa som suttit där på landstinget och tänkt " Ha haaa. Det här är precis vad hon den där Jenny ska få i 30 + födelsedagspresent av oss".
Va?! Vem är det?
Svara!
Jag citerar Håkan i Sunes sommar;
"Det här ska du få fan för!"
Ps. Jag tycker att det är fantastiskt bra att det tas cellprov, men lite respekt kan man väl ändå ha och se till att kvinnorna blir kallade någon av de andra 364 dagarna på året. Eller? Ds.
Var går gränsen?
Stackars arma människa.
Vad jag och mitt sällskap gjorde som störde denna granne så?
Vi hade middagsmys och spelade "Den försvunna diamanten"...
Läser att man inte för prata för högt i sin lägenhet, eller spela för högt på musikinstrument. Ha på tv'n för högt går inte heller.
Vad är "för högt" å var går gränsen för att störa?
Småsugen
Har inte mac då garageband hade varit en ok start,
men har nu fått ett liknande program för pc, så det kanske löser sig ändå.
På gymnasiet var det Cubase som gällde, men mina förvärvda kunskapar därifrån är vaga och skulle verkligen behöva fräschas upp.
Medan jag är på jakt efter mickrofon och nån slags porta eller dyligt hittar jag det här paketet. Å jag kan ju direkt erkänna att jag blir grymt sugen på det.
Struktur. Beta av prio 1 först.
Struktur
Vi har inte samma rutiner som en person med "ett vanligt" jobb har, rutiner som att gå upp tidigt på morgonen eller gå och lägga sig före 22...
Vi jobbar oftast kvällar, helger och nätter. Har sällan något injobbat som heter "Semester", och hinner ibland inte med att äta mellan varven. Dessutom är vi grymma på korvstoppning och har oftast stora tålamod.
Vi måste vara bra på att marknadsföra oss själva, orka ta personlig kritik rätt ofta, få en massa nej, och vara grymma minglare och kindpussare.
I gengäld får vi ju, oftast, champagne efter jobbet, blommor, applåder när vi jobbar, bära galna kostymer och jobbar så svetten skvätter på åhörarna.
Den här strukturen som är såå viktigt att ha, då jobben, oftast, har bestämd kontraktslängd och vi ständigt måste vara öppna för nya vägar och möjligheter. Struktur för att få nåt gjort och inte flumma iväg en "ledig" dag.
Vad sätts upp? Vem regisserar? Vem är producent? Känner jag någon?
Struktur.
Ett viktigt ord i en frilansares värld.
Varför är det alltid så?
Dagen efter: Erbjudande om ett ännu roligare jobb!
Men då har jag ju redan tackat ja till det ena och kan omöjligt ta det andra.
Varför, varför, varför är det ALLTID så att när det händer riktigt roliga saker så kommer de till en samtidigt och så måste man tacka nej till det ena.
Beror det på att jag, just då, är extra öppen och mottaglig för det. Att jag skulle kunna ha det så hela tiden, ja med superroliga uppdrag, men som det är nu så blockerar jag det?!
Hur mycket kan jag styra över det?
Väldigt mycket tror jag.
Fokusera Jenny.
Betrayed with a kiss...
Vad jag ska ha den till?
Det kan vara så, om jag har turen på min sida, att jag tar plats som sångerska i ett partyband, å det vore ju himla trevligt. Ett av mina många musikaliska mål.
"If you don't know where you're going, you can end up somewhere else"
