2 to go
Det tar på krafterna att spela in tvprogram.
4 days down, 2 to go.. Det är så mycket galenskap med i programmet att ni därhemma kommer behöva ett inkontinensskydd när ni tittar på det. Risken för skrattattacker är övervägande stor.
Jag får ju inte berätta om nåt heller... Åh... Förhoppningsvis kommer det börja visas nu i okt.
"Bra tv"
Jag tar fram min prinsessklänning och förbereder mig inför veckans utmaningar.
Det stör mig dock en hel del att jag är skadad både i mitt finger och på benet,
men hoppas att jag kommer kunna njuta av alla upplevelser ändå.
"Bra tv" lär det ju bli i vilket fall!
Det gör ont. Så ont.
Jag skrek ut min smärta så att hela Gullmarsplan hörde det. Kan hända att det till och med hördes ner till Hammarbyhöjden, det är lite oklart.
Fy fabian vad ont jag har i mitt lillfinger efter att ha fått en sticka in under nageln, och det precis innan jag skulle iväg och vara pirat på ett kalas.
3st bedövningssprutor,bortklippt nagel och några primalskrik senare sitter jag här med fingret inlindat och ett paket Alvedon framför mig.
" Det kan blir värre, eller lite bättre, precis som i verkliga livet..."
Så sa sköterskan till mig.
"Gå tillbaka till SÖS om det blir värre och svullnar upp"
Jo, jag tackar.
Just nu gör det ont. Så ont.
Festfixarduon!
Kräftskiva i september...
Festfixarduon diskuterar, planerar och inviterar!
Tradera - Hur många är seriösa egentligen?
Har precis lagt ett bud på en telefon på tradera.
Många är dom som har blivit lurade på pengar för konsertbiljetter och annat efter att ha betalat in på konton i hopp och tron om att säljaren varit seriös på den sidan.
Jag har själv köpt en hel del saker där - och kanske har jag bara haft rena turan då jag faktiskt fått hem alltihop.
Trots detta är jag lite skeptisk till just den här affären.
Varför?
Plötsligt händer det
...Tyvärr har jag inte vunnit på Triss eller nåt, däremot har det börjat trilla in en hel del roliga jobb.
Först julshow på Grand Hotell i Norrköping 26 nov - 17 dec, och efter det åker jag upp till Sälen och gör Dinnershow på Experium med premiär 27dec, en show som kommer köras fre-lör januari till april!
Så tyvärr ingen revy eller show på Stadium Arena... Det är väl typiskt att allt är samtidigt.
Men men, svårt att klona sig, även om jag skulle vilja.
Lite barnkalas på detta tillsammans med tvinspelningar, sen är hösten snart full.
Plötsligt händer det!
Tyvärr
Gymmet nästa, och då bara armövningar! Det är väl så min vecka får se ut efter dagens försök till att åka vattenskidor. FY sjutton vad jag var dålig på det.
Jag kom ju inte ens upp!
Kallsup, vatten i näsan, skidor som flyger av, underarmar som värker... Envisheten som skriker inom mig och släpper ut okontrollerande ljud - allt detta i ett underbart landskap ackompanjerat av fågelsång.
Den där rampen fick stå där. Själv. Jag kom då inte upp på den. Å inte kommer jag klara det nästa vecka heller. Inte ens med 1000% mer envishet. Det går nog fasen inte, hur mycket jag än vill. Vattenskidor är, än så länge, inte min sport. Tyvärr.
Kan ju inte vara bra på allt.
Tyvärr.
Som luft i en ballong
Ibland går luften bara ur en.
En intensiv vecka är över där koncentrationen har varit på max för att kunna ta in all information, och för att hinna lära känna alla nya, otroligt musikaliska, fältartister.
Sömn har varit en bristvara. Bägaren med spelglädje har varit fylld till gränsen och nästan runnit över. Intryck, uttryck, avtryck, och då både med AK5-C och från möten med fantastiska människor.
Men nu är luften slut. Måste andas in ny.
Så att ballongen kan lyfta mot skyn igen, för det är där den hör hemma!
...Or are we dancer?
Struktur. Planera. Organisera.
Ibland är det en stark sida hos mig, men just nu känns det väldigt avlägset. Dessutom måste jag på nåt sätt krångla mig ur en jobbsituation på ett smidigt sätt, som jag egentligen vill göra, men då jag fått ett mycket bättre erbjudande och vill göra det istället...
Varför kommer saker samtidigt, ALLTID samtidigt? Är det för att jag ska få tänka efter vad jag verkligen vill?
Are we human?
Så plötsligt är det dax igen, å lika oförberedd som alla andra år är jag. Varför vet jag inte. För trots att jag vetat om detta i typ 10 veckor, eller om det kanske till och med är lite längre, och borde ha det glasklart vad jag ska sjunga, min väska borde stå färdig vid dörren och jag borde ligga och sova nu...
Istället sitter jag vid datorn, nyss hemkommen från en 15h lång eventdag (lustigt nog tradition som uppladdning inför veckan i Höllviken!) och har bara en lapp framför mig där jag skrivit ner vad jag ska ha med mig. Väskan jag ska packa ner mina saker i är inte ens funnen....
Ja, ja.... Tåget går ju inte förrän om 10h.
Medvind
3 år, så länge har jag varit tillbaka i Sverige och bott här på söder. Oj vad tiden gått fort. Lika länge som jag gick på lågstadiet... Tänk att tid kan kännas så olika.
När man trivs går den jättesnabbt, och när det är sådär lagom intressant är det som att sekundvisaren kämpar sig runt i motvind.
Just nu har jag medvind!
Är det nära nu?
Det känns väl ändå som att det borde vara det.
Helt plötsligt stod de där framför mig. Två helt olika, men ändå rätt lika, killar i sina bästa år har under veckan rört om i min värld. Skönt häng, komplimanger, små inviter, eller ibland rätt stora, har fyllt dagarna som blivit sena nätter. Men varför ska det vara enkelt? Båda har såklart sambos och en har t.om barn. Nit - igen.
Hade jag inte kunnat träffa någon av dom för några år sedan. Eller är det just det att de har sambo och barn som gör att de landar i sig själva och blir de där Dilf'arna? Har någon svaret?
Jag har varit en helt otrolig pappamagnet nämligen under hela veckan. Har aldrig varit med om mer galenskap och uppvaktning på så kort tid. Mina listor: VSP (Veckans Snyggis Pappa), IBPA (I Brist På Annat) och Pass (Nej tack!) blev snabbt fyllda. Några undrade om deras status och hur man kvalade in... Det bjöds på drinkar, man ville gärna kramas lite och gärna bjuda in till sin hytt.
Jag sa "Tack, men nej tack" till inviterna. Egentligen borde jag kanske levt loppan för det som händer på båten, stannar på båten... Eller hur är det? Här hade jag en hel buffé av vackra män som bokstavligt tavlat stod på kö, och jag säger nej. Min anledning: Jag avskyr otrohet. Även om jag inte har några krav alls så har jag svårt för att ge mig hän med någon som precis har berättat om sitt/sina barn och sambos... Jag tänker för mycket på dom. Rätt eller fel. Kanske borde jag bara strunta i det. Kasta mig ut. Ta för mig och bara njuta.
Men med tanke på allt detta som hänt under de senast 8 dagarna, med dragningskraften som uppenbarnligen är väldigt hög, tycker jag att det borde hända nåt ändå. Att jag träffar någon som inte redan är tagen.
Är det nära nu?
Hon ska få ett straff!
Det måste ju varit så någon tänkte. Inte kan hon väl bara få vara kvicktänkt, charmig, intelligent, omtänksam och driftig. Bara en massa positiva egenskaper, det går ju inte. Nej, hon måste nog få ett litet straff eller nåt... Ja, för killar blir ju förkylda. På riktigt. Vad skulle kvinnan kunna få?
Ett bra straff som gärna återkommer frekvent med.... Hm... ?
Aha!! Hon ska få mens. Där satt den.
Hade gärna tagit det där med att vara förkyld, på riktigt, istället.
All in?
Chanser och möjligheter får man inte, man tar dom. Så säger uttrycket, och idag har jag bestämt mig för att leva lite mera efter det.
Skulle vilja till London på måndag och tisdag för en audition. Man kan även skicka in en dvd på sig själv, men hur mycket minimeras chanserna om jag skulle göra så? Kommer de ens att titta på den, har ju varit med om det förr... Kollar runt bland olika flygbolag och just de dagarna är det såklart rätt dyrt att resa, sen hotell till det.
Ska jag chansa och skicka en dvd, eller satsa pengar på en resa och ställa mig där i kön till open-call?!
Inte svarar de på det mail jag skickat heller.
Suck. Beslutsångest.
Hej Kompis!
Jag tycker att det är fantastiskt roligt att ni är en skara som läser mina inlägg!
Har du själv en grym blogg som jag bara måste följa kan Du väl skriva en kommentar här nedanför.
Eller så kan du plita ner en kommentar ändå, jag gillar att kommunicera.
Hej Kompis!
Tjenixen!
- Hej! Kul att se dig.
Charmen när man kommer hem igen till sin lilla småstad är helt klart att man alltid springer på någon bekant. Efter en tur på stadens gator har man garanterat morsat på någon, stannat till och pratat med någon annan och bestämt en fikat med en tredje. Jag gillar det!
Skulle det sen mot all förmodan hända något i den lilla staden, (ok.. Norrköping är ju trots allt en rätt så stor stad, men ändå) så går folk man ur huse för att titta på spektaklet. Som nu ikväll när vi var ute och gick och det skedde en skottlossning mitt i city och halva stan spärrades av...
Kvällen var fortfarande ljummen, detta berodde dock inte på skottlossningen (...) så efter att gått runt avspärrningarna fortsatte vi vår promenad. Vi stannade till och pratade med gamla klasskamraten Alma som satt på sin balkong med sin man innan vi avslutade med en fika vid Motala Ström. En härlig sommarkväll i ett liten fin stad. Hur var det nu igen..? Borta bra, men hemma bäst?!
Sommar, sommar, sommar...
- Resa till Gotland bokad
- Resa till Malmö x2 bokad
- Resa till Sundsvall bokad
De närmsta veckorna kommer innebära ett himla flackande och farande genom Sverige för min del. Jag ska jobba för en av de största sponsorerna till Sommartravet under 6veckor och besöka Sundsvall, Rättvik, Årjäng, Malmö, Halmstad och Hudiksvall. Missar Skara då jag är ombord på Birka då... Synd, annars kanske jag hade träffat herr Karlsson igen. Det hade varit nåt det!
Gotland några dagar och så ner till Höllviken och fältartistveckan i år igen. Sommaren 2011 ser ut att bli en bra sommar!
Du är antagen!
Hur kommer det sig att man ibland är supereffektiv och sen helt plötsligt inte får nåt gjort?
Tycker att jag har suttit här framför datorn flera timmar nu och fixat och trixat, men något resultat har jag inte än... Suck. En hel arbetsdag, utan varken rast eller ersättning skulle man kunna säga. Är det rättvist? Eller rätt?
Jag har sagt det förut. Bara jag själv kan göra något åt det. Kanske göra ett schema som man hade i skolan där tidsangivelserna står. Med en klocka som tickar och som ringer när det är dax att ta rast och sluta för dagen.
Fixa egna hemläxor.
Bli min egna lärare. Eller iaf se till att det blir gjort.
Där damp det ner nåt i brevlådan. "Du är antagen till kursen där du bestämmer innehållet, målet och resultatet!".
It's time to wake up from dreaming!
PRinsessa på vift!
De skrek i kör. Jösses vad jag skrämde både barnen och deras föräldrar idag på skattjakten. Moahahaaa.
Även om det är vansinnigt roligt att spela pirat måste jag lyckas få min handläggare att förstå att jag inte går omkring som pirat, prinsessa, discodiva eller schlagerpingla till vardags. Imorn blir det fotografering!
In - Ut!
Det kan ha varit det märkligaste och snabbaste bytet jag gjort hittills. Igår klev jag på tunnelbanan i Mörby Centrum som clownen Bizzy och kliver av vid Östermalmstorg som prinsessa!
Vissa av mina medpassagerare i vagnen, som inte hann se att jag bytte skepnad, blev minst sagt förvånade när jag gick av. En av nackdelarna när man inte har bil och ska åka mellan två barnkalas - Men det gick ju!
Skulle dock vilja ha filmen från övervakningskameran...
