Jenny Asterius Persson

Helt plötsligt stod de där framför mig. Två helt olika, men ändå rätt lika, killar i sina bästa år har under veckan rört om i min värld. Skönt häng, komplimanger, små inviter, eller ibland rätt stora, har fyllt dagarna som blivit sena nätter. Men varför ska det vara enkelt? Båda har såklart sambos och en har t.om barn. Nit - igen.

Hade jag inte kunnat träffa någon av dom för några år sedan. Eller är det just det att de har sambo och barn som gör att de landar i sig själva och blir de där Dilf'arna? Har någon svaret?

Jag har varit en helt otrolig pappamagnet nämligen under hela veckan. Har aldrig varit med om mer galenskap och uppvaktning på så kort tid. Mina listor: VSP (Veckans Snyggis Pappa), IBPA (I Brist På Annat) och Pass (Nej tack!) blev snabbt fyllda. Några undrade om deras status och hur man kvalade in... Det bjöds på drinkar, man ville gärna kramas lite och gärna bjuda in till sin hytt.

Jag sa "Tack, men nej tack" till inviterna. Egentligen borde jag kanske levt loppan för det som händer på båten, stannar på båten... Eller hur är det? Här hade jag en hel buffé av vackra män som bokstavligt tavlat stod på kö, och jag säger nej. Min anledning: Jag avskyr otrohet. Även om jag inte har några krav alls så har jag svårt för att ge mig hän med någon som precis har berättat om sitt/sina barn och sambos... Jag tänker för mycket på dom. Rätt eller fel. Kanske borde jag bara strunta i det. Kasta mig ut. Ta för mig och bara njuta.

Men med tanke på allt detta som hänt under de senast 8 dagarna, med dragningskraften som uppenbarnligen är väldigt hög, tycker jag att det borde hända nåt ändå. Att jag träffar någon som inte redan är tagen.