Jenny Asterius Persson

Att fullmånen påverkar jorden är ju känt, men hur mycket påverkar den oss?

De senaste dagarna har jag fått extremt mycket uppmärksamhet från män/killar - trots att jag inte har gjort nåt som jag inte brukar göra.
Tyvärr har de inte varit intressanta någon av dem, (vilket ju är jäkligt trist när det äntligen sker) men visst är det intressant.

Hur mycket styrs vår lust av månen? Nu är han borta iaf några dagar den där fullmånen, så då går det väl över och allt återgår till det normala.
Eller?

Vad gör man om de glömt att skicka noter på 2 låtar till callback på en audition ( som dessutom är på danska och inte ett dugg melodiska) trots att jag mailat både regissör OCH auditionansvarig om frågat om det inte är så att de har glömt bort att skicka...

Förhoppningsvis jobbar man på en teater som gjort föreställningen för några år sedan och har en trevlig dirigent som lånar ut vocal score!

Så istället för att, som de andra som ska söka samma roll som jag, fått 6/7 dagar på sig att öva istället några timmar (då jag spelat föreställningar hela helgen), och då på natten och morgonen.. Wohoo!
Känner mig som att jag är med i Idol eller någon annan tvsänd talangsåpa...!

Så nu blir det bara att fokusera, vara disciplinerad och samla alla krafter jag har för det SKA gå. Hör du det Universum. Klart jag ska klara det!

Jag har Australien kvar att besöka, sedan har jag varit i alla världsdelar.
När ska detta bli av då?
Där är det ju sommar när vi har vinter, så det får bli nåt sånt.
Jag vill se Ayers Rock, se barriäreeven och gå på Opera.

Nån som hakar på?

Det här med att många som är less på sina jobb ändå stannar kvar tror jag starkt har att göra med att det tar sån himla energi att söka sig ett nytt (oftast iaf). Känslan av att veta vad man har, även om det är sjukt segt, men inte vad man går till är nog inte övertygande...

Se på Maja, tjejen jag hyr ett rum hos, som inte gör annat än mailar och ringer hela dagarna för att få tag på ett jobb.
Hon sprudlar av energi och kunskap men vad gör det när ingen svarar på hennes briljanta ansökningar?

Vågar folk ens gå från sina jobb framöver?

Tänk om det gick att klona sig själv så att man kunde vara på två ställen samtidigt.
Eller ha riktigt dålig arbetsmoral och säga att man är sjuk när man inte är det... Men icke!!

Idag fick jag ytterligare en förfrågan om en reklamfilm med riktigt stor ersättning. Dessutom skulle det bli flera filmer under 2013 med eventuell förlängning. Men såklart skulle den spelas in på en torsdag!!! Skit, skit, skit.
Varför inte en måndag el tisdag när jag faktiskt kan???

Varför kan jag inte med att ha dålig arbetsmoral för? Varför?

Övar, övar och övar på att låta så dansk som möjligt till audition.
Idag fick jag hjälp av min logedam Ulla att putsa på det sista, och hon tycker att jag är redo.

Å det är jag!

Rött sken strålar från lamporna vid teatern. Det betyder att det återigen är utsålt, och förhoppningsvis blir det stående ovationer, som vi fått varje gång hittills.

Det är underbart, och ger mig gåshud varenda gång i applådtacket.
Jag är lyckligt lottad att jag får vara en del av Love Never Dies.

Här sitter jag och fixar mig innan, under och efter föreställningen.
Det blir en mycket viktig plats då man spelar, ett litet andra, eller i mitt fall tredje hem (älskade söderlya vi ses i maj).

Nu har vi paus, då blir det go' fika!

Nu har jag njutit klart av att "bara vara" och måste börja tänka på vad som händer efter april.
Nästa måndag är det audition till Les Miserables och så har jag mailat och frågat efter producent till en annan musikal då det vore skönt att få jobba i Stockholm.

Öva danska, sjunga lite mera, träna, maila... Tur man har lediga dagar och faktiskt "bara jobbar kvällar" så jag kan stå och skråla här hemma!

Smällen, skriket efteråt, allt blod, väntan på ambulansen...

Jag cyklade hem som vanlig från teatern nu i fredags kväll. Halv vägs hem, strax innan rödljuset, cyklar en person om mig. Han trampar på då vi får grönt. På den korsande vägen kommer en annan cyklist i full fart som säkert tänkte " jag kör på så hinner jag även om det slår om till rött..."
Smällen när denne kör in i mannen som precis kört om mig är enorm och han flyger över styret och landar rätt på huvudet... Han som körde på klarar sig och smiter därifrån, cyklar vidare utan att se efter hur det gick för den andre... Den andre som ligger helt blodig och livlös mitt på vägen!

Vi är 5 st som blir vittne till detta, jag och två medelålders par som precis kommer ut från en restaurang.
Alla förstår vi allvaret i situationen, här fanns inga sekunder att spilla. Det handlade om liv eller död.
Mannen på gatan hade ingen puls, låg där bara helt i våra händer. I människors händer som agerade direkt.
En ringde ambulans, en annan såg till att vi syntes där i mörkret på gatan, en tredje kollade hans puls..
Vi enades direkt om att hjärtmassage var nödvändigt och satte igång. Adrenalin. Blod. Tankar. Är han död?
Efter 4x 30 tryck börjar han äntligen andas själv, men han är mycket svag. Ambulansen kommer, läkare, en bår.

Det går upp för mig att vi antagligen har räddat ett liv.
Vad hade hänt om det inte hade varit en massa människor omkring.. Människor som visste vad de skulle göra?

Att kunna göra hjärt och lungräddning borde vara en kunskap som alla lärde sig.
Jag har fått min utbildning på Fältartisterna och Försvarsutbildarna. Tack för all kunskap och för alla övningar vi har fått göra. Plötsligt står man där mitt i en situation när man måste agera och där det kan handla om sekunder.

Jag blev mobbad många år under min skoltid för att jag hade cykelhjälm. Det var töntigt.
Det är töntigt att skada sig bara för att man vägrar bära cykelhjälm!

Jag kommer aldrig bli så vuxen att jag kommer sluta leka.
Som idag när jag tog på mig kläder och peruken bakofram.

Jag lever lite efter textraden:
" bara därför att, locka fram ett skratt "
...men jag skippar Tyrolerhatten!

Det är ju ändå rätt stort, i alla fall i min värld, att få en personlig inbjudan till Borgmästaren för att äta pannkakor.
Han var väldigt trevlig och rolig denne halsbandsburne man.

Förutom pannkakor bjöd han på konsert med en fantastisk sångerska, Søs Fengen, samt förfriskningar och besök uppe i rådhustornet.

Tack för en mycket trevlig kväll!

Lita på din intuition hette det ja...

På väg till toaletten kommer en tanke till mig att det kanske är dumt att ta med sig mobilen. Varför vet jag inte, men väl inne på toa slår mig tanken igen att mobilen kan ju hamna i toaletten. Därför lägger jag den i min ficka på byxorna, men ångrar mig raskt då den borde ligga mer säkert i min större ficka i min tröja.

Sagt och gjort.
Jag ska vända mig och spola, och vad som händer går ju att räkna ut med baken...
Klart att mobilen åker ner i toan!!
Klart att jag får gräva efter den!!

Vad är det med den här intuitionen?!!
Det är som att det jag tänker inte får hända, händer.

Så nu ligger den i en burk med ris, i hopp om att den ska torka och bli som vanligt.

Kämpa min lilla äppletelefon. Kämpa.
Jag lovar att inte göra om mitt misstag!

Min första after work, Wohoooo!

På teatern har vi varje fredag efter föreställningen den obligatoriska "fredagsölen" - samkväm med folket på scen/bakom scen/orkester/biljettrivare... Rubbet.

Så himla rätt!

Ok, hur uppdaterar jag mina fina tekniska prylar nu då när min dator bestämt sig för att lägga av...?!

Gaah!!

Årets (tidiga) julklapp = ny dator