Att komma hem
Att jag skulle flyga hem för att se sista föreställningen av Priscilla hade jag bestämt redan när jag slutade i februari och med gårdagens kärleksboost från kollegorna var det ett såå rätt beslut!
Jag satt och var stolt över att ha fått vara med i Priscilla och fått stå på scenen med så mycket talang.
Men framförallt att jag fått jobba med så många öppna och varma människor.
De blev, precis som jag ville, lite chockade när jag klev in i salongen under uppsjungningen.
Och att få en varm kram och höra:
- Jag får goosebumps
- Cirkeln är sluten
- Du har aldrig slutat här, bara varit borta ett tag
- Du har varit saknad
...det värmde mer än de nog själva förstod!
Efter sluttonen var det fest. Baluns!
Mat, dryck och dj.
Och festen ville aldrig ta slut.
Vi ville liksom inte släppa taget om varandra, ville inte att det skulle vara slut.
Men nu är det det.
Och Priscills har, utan tvekan, varit den galnaste bussresan någonsin.
Precis som den utlovade i reklamen.
Jag fick tag på en biljett och fick mig den bästa resan hittills.
Kommentarer
Trackback
