Spring bara. Kasta dig. Våga.

Jag hoppade.
Kastade mig handlöst.
Vågade.


Fångades upp, men slant ur greppet, och föll hårt mot ett rejält magplask.


Nu sitter jag med tårar som kan fylla ett hav. 

Kärlek är fantastisk eller fördjävligt.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0