Tack 2014.. 2015 - jag kommer nu!
Blev året precis som jag hade tänkt mig? Med kärlek, karriär och allt det där.
Nästan.
Så 2015 får leverera det sista, och gärna lite till.
Jag har fått medverka i 3st musikaler på fantastiska scener i Stockholm, Aarhus och Malmö.
Jag har arbetat med begåvade kollegor och klarat utmanande uppgifter.
Jag reste till London, Gran Canaria, Tel Aviv, Jerusalem och Kap Verde.
Sen var det det där med kärlek.
Jag trodde att jag äntligen mött Honom, och kastade mig ut.
Lämnade "comfort zone" i hopp om att jag hade hittat rätt.
Men ack så fel.
Jag drar till mig män som inte vet vad de vill, som har fruar där hemma eller bara vill leka lite. Helt fel med andra ord.
Det tänker jag ändra på.
2015 blir året då jag sätter Mig först.
Där Jag bestämmer.
Där inga svek, dubbelspel eller trams ska få styra och förstöra.
För jag är värd att träffa Honom.
Han som kommer göra mig lyckligare.
När det kommer till jobb får du gärna fortsätta blåsa medvind kära 2015. Jag tänker inte åka snålskjuts utan lovar att arbeta hårt. Målmedvetet och fokuserat mot nya mål och utmaningar.
Fler resor vill jag göra med.
Långt bort, högt och lågt.
Visa mig världens guldkorn och smultronställen.
Å låt min familj må bra.
Och mina vänner finnas hos mig, med mig och för mig. Som jag kommer finnas där för dom.
Så tack 2014!
Vi gjorde ett bra jobb.
Dörren står på glänt, ta min hand för jag är redo.
Å 2015... Jag kommer nu!
Khao Lak - en del av paradiset
Jag har inte varit tillbaka i Khao Lak sen jag åkte hem från min fantastiska säsong vintern 03/04.
Jag kom direkt till kick-offen från Thailand för att lära mig nya shower.
Där träffade jag Sandra, en tjej från Halmstad som skulle ut på sin första säsong.
- Ska du jobba i Thailand till vintern igen?
- Jag vet inte, sa jag. Kanske.
- Då är det ingen idé att man söker då..
- Klart du ska!! Det är fantastiskt där.
Då jag inte skulle få åka till Thailand valde jag att sluta och åkte hem.
Efter sommaren i Turkiet var min plan att köra en 4:e säsong, tillbaka till Thailand och älskade Pakarang, men huvudkontoret ville ha mig i Egypten.
Efter många samtal där jag de frågade varför jag ville tillbaka och inte se nåt nytt blev mitt svar: det är ju ett paradis. Vem vill inte till paradiset?
Då jag inte skulle få åka till Thailand valde jag att sluta och åkte hem.
Sandra åkte till Thailand.
Var det mitt öde?
Och hennes öde?
Sandra var, dessvärre tillsammans med Stefan en fantastisk norsk kille som också jobbade som entertainer, en av dem som vågen tog.
Jag tänker på det lite då och då.
Hade jag varit där hade säkert mina föräldrar kommit ner över jul och nyår då de inte var nere under min säsong där.
Hade vi klarat oss alla tre. Eller inte nån.
Jag är glad att de ville placera mig i Egypten så att jag tackade nej och åkte hem.
Vårt liv tar oss olika vägar hela tiden. Många kan vi bestämma själva, andra bestämmer nån eller nåt annat.
Det viktiga är att vi inte glömmer bort att leva. Här. Och Nu!
Ge en vardagspresent istället!
Ho ho hooo!
Finns det några snälla barn här?
Idag är väl dagen då flest springer runt som skållade råttor och letar julklappar.
Saker som på juldagen oftast är hälften så dyra om man har tur.
Varför då inte bara vänta med klapparna till efter jul och "bara" umgås med nära och kära. Det är väl gott nog?!
Jag förespråkar "vardagspresent", dvs du hittar någon till någon under året och ger denne någon presenten då.
En helt vanlig.. Tisdag.
Jag lovar att uppskattningen blir betydligt större.
Prova!
Regissör för min egna show: Livet!
Veckan har verkligen varit skit.
Hårddisk som kraschar där allt innehåll försvinner och känslor som stormat.
Då är det viktigt att inte bli kvar i nån neråtgående spiral utan faktiskt, jag vet att det är klyschigt men va fasen gör man annars, tar sig i kragen och börjar på nytt.
Det finns bara en Jenny Asterius Persson. Och hon tänker bli regissör i sin egna show. Showen som heter livet.
Jag ringde till USA igår för att få tag på en casting director eller producent till en show jag vill göra.
Än har jag inte kommit rätt men ge mig nån dag eller två så jäklar ska jag visa dem vem som ringer.
2015... Du närmar dig med storsteg, och vet du vad?
Jag tror att jag är mer laddad än nånsin!
Vad är det för fel?!
Vad är det för fel på folk?
På mig?
Jag öppnar mig och kastar min handlöst i hopp om att de jag ger mig till är ärliga.
Men varje gång får jag fel.
Han tog kontakt med dig. Sa jag var den finaste han mött och gav mig hopp. Tänk om han är den jag väntat på!!
Jag köpte orden han sa och sms'n som skickades. Plötsligt sa han att "det var lite rörigt just nu" och att han inte visste när vi skulle ses. Efter sommarn.
Vi sågs. I juli. Det var ett fantastiskt möte. Jag var "top notch" och "det bästa första mötet han nånsin haft med en tjej". Vi skulle sova ihop men plötsligt hörde han inte av sig. Sa att han somnade.
Jag hörde av mig på kvällen. Frågade när vi skulle ses igen.
- Vi ska inte ses mer.
Jag förstod ingenting.
Han påstod att han inte hade träffat nån annan tjej. Att jag var så himla fin. Men att han hade så mycket att förlora om det skulle skita sig.
Nu har flera månader gått sen den där eftermiddagen på Tylösand.
Vi har fortfarande kontakt.
Han vill träffa mig. Ta in på hotell.
Men vi har aldrig träffats. Aldrig pratat i telefon. Bara skickat bilder och texter.
Min magkänsla sa att nåt inte stämde.
Att han nog visst inte var själv.
Jag hade rätt. Han har gått och blivit sambo. Å de väntar barn.
Hon var redan gravid när vi sågs.
De har varit ett par sen två veckor innan han tog kontakt med mig första gången!
Jag tror att de dessutom förlovat sig.
Hur jag vet det?
Han skickade en bild på tjejen. Med en stor mage. Iförd bara vit bh och mysbrallor. På fingret satt en ring.
Mycket att ta in.
Vad vill han? Varför vill han ha kontakt? Å varför skriver han till mig när jag frågar om han vill förlora mig "Ne fan, det vill jag inte. Du är rolig, sexig, söt och jag hoppas väl kunna träffa dig ibland framöver".
Varför blir det alltid såhär.
Jag är så himla fin. Så rolig. Söt. Vacker. Intelligent. Mysig.
Är inte det kvaliteter som är bra och som man söker i en partner?
Varför vågar de då inte ge hela sig till mig utan går till nån annan.
Och varför vill de att jag ska vara deras vän?
Vad är det för fel?
Å vad gör jag för fel?
Lucia, sång, besök och bak. En underbar mix!
Att tiden "rinner iväg" märktes väl det redan hade hunnit bli sista spelveckan av Dr Zjivago för detta året.
Det roliga med att jobba i nya hus och produktioner är helt klart alla kollegor man möter. Nya som gamla.
Många intressanta, flummiga och roliga samtal blir det!
Många intressanta, flummiga och roliga samtal blir det!
Luciatraditionen på Malmö Opera har hållit igång ända sedan 50-talet. Självklart var jag med!
Sista föreställningen med garanterat inhopp som Nadia och Yelenka, två känslosamma kvinnor jag fått gestalta.
På lucia underhöll jag i Lund då The Body Shop hade en insamling till "Min stora dag".
Och på kvällen kom Maja och hennes mor över för att titta på mig.
Nu har jag jullov, och vad är bättre än att sätta igång med julstök?!
I år fick pappa bestämma och bygga pepparkakshuset!
Inflyttningsfesten är planerat till efter nyår...
24 hours
Jag är en dålig bloggare..
Desto bättre är jag på att fixa mysigt inför julen här på hotellrummet där jag nu bor några dagar när vi spelar.
På lördag har vi musikalkväll på Grillen igen. Funderar på att sjunga en låt jag hittade igår på Spotify av en favoritkompositör; Scott Alan.
Måste hinna öva in till luciatåget på Malmö Opera med som jag hoppade med i idag och till giget för organisationen "min stora dag" i Lund på lördag...
Tur det finns 24h på dygnet!
Den allvarsamma leken
Det är här jag hör hemma, på teatern.
Här spelar man alla de roller man klär på sig genom livet.
Idag ska jag leverera för tyska gardet som kommer hit. In i kaklet bara.
Så jag får fortsätta att leka och spela!
