Jenny Asterius Persson

Ibland önskar jag att min kvinnliga intuition skulle vara helt fel. Jag var på dejt igår med en kille som hade gett mig lite nördvibbar när vi snackat men som jag tänkte, äh va fasen ge det en chans nu Jenny. Sagt och gjort... Direkt när jag säger hej, vid första anblicken kände jag - åh neej! Men nyfiken som jag ändå är på att få veta vem den här killen är stannar jag för en pratstund. Ibland ville jag bara gapflabba, ibland hulka, och ibland bara gå därifrån. * Killen kunde inte leva utan text-tv! * Han hade inga fritidsintressen ( ja förutom text-tv då...) * Han luktade lite unket * Han hade svårt för invandrare och homosexuella Han malde på om gamla dejter, att han inte fick sälja sin bostadsrätt för sin mamma, att mammans nya karl inte tyckte om att grilla utan bara gillade Billys pan pizza och hans syrras ex... När vi skulle skiljas åt tryckte han sig mot mig och försökte envist sticka in sin tunga i min mun. Jag sänkte min gard, kastade mig ut, gav det en chans. Men nej. Amor, jag bad dig att skjuta lite pilar åt mitt håll. Snälla sikta lite bättre nästa gång!