Ok. Kom igen!
Ok. Nu är det fasen på tiden att det händer nåt. Less är bara förnamnet på hur jag känner mig just nu.
Å det är bara jag själv som kan ändra på det.
Tänk så enkelt det var när man var liten, ja Iaf min barndom, då hände saker hela tiden. Nya vänner, nya kunskaper, nya utmaningar. Tiden gick så fort.
Nu är det istället jag själv som måste se till att allt det där händer. Skönt. Eller vad det bättre förr?
Det vete tusan. Det har sin charm det där med att få allt serverat på silverfat, just nu tar jag mer än gärna emot några assietter eller stora tallrikar!
Jag är redo. Jag är less på att vänta. Kom igen nu då. Ge mig nåt att bita i.
Tänker på det ofta det hon sa till mig; Det är din förbannade skyldighet att ta vara på din talang.
...ändå gör jag sådär lagom mycket åt det.
Dax å ändra det!
Det är min tur nu. Vinden har vänt. Eller kommer göra snart!
Kommentarer
Trackback
