Rätt in i kaklet!
Jag stampade foten i golvet och sa till mig själv: Nu jävlar! Sen gick jag in och sjöng för kung och fosterland. Å jösses vad jag sjöng. Redan efter 2 takter hade jag juryn lindat runt mitt lillfinger. De älskade varje ton, gest och uttryck. De skrattade så de tjöt, klappade i takt och stämde upp i ett ovationsvrål: Bravo. Det var helt galet.
Men inte nog med det, när jag kom tillbaka för en andra sjungning fick jag sjunga vad jag ville. Valde "Utan dina andetag" i eget arr. Pianisten som innan hade varit grym säger plötsligt att han inte kan spela efter ackordsanalys... VA?! Ok... Så vad gör Jenny då? Gissa. Jo, jag sätter mig själv bakom pianot och lirar! Återigen - Galet. Efter jag sjungit fortsätter lovorden." Jag har gjort deras dag, Det vore en rent nöje att få jobba med mig, Jag har verkligen imponerat... "
Då borde ju saken vara klar. Eller hur. Nej. Då kommer vi till mitt lilla problem, som jag håller på att lösa och som går åt rätt håll, jag ser ju inte ut som "de andra". Å visst, det är klart. Det är ensemblebyte, en in - en ut, och då är det ju extra viktigt hur efträdaren ser ut och är.
Hur det än går är jag sjukt nöjd och stolt över mig själv.Jag fokuserade, levererade och satte den rätt in i kaklet. Tänk om det kunde vara så på alla auditions. Kanske borde jag stampa foten i golvet lite oftare...
Kommentarer
Postat av: lotta
Hej Jenny, fan va bra jobbat. Stå på dej, att vara trådsmal är verkligen inte snyggt men kanske alla ska vara stöpta i samma form för att passa, är det inte sången och agerandet som ska räknas. Så jävla typiskt svenskt artisteri. Som sagt mycket bra jobbat!!!!
Kram lotta
Postat av: Jenny
Hej Lotta!
Tack för stödet.
Ja, vi får se hur det går...
Men visst är det tråkigt att kroppsformen ska vara så viktig många gånger.
/ Jenny
Trackback
