Jenny Asterius Persson

Satt och läste en artikel om en kvinna som gått till läkaren i 3 månaders tid utan att de hittat nåt fel på henne, till slut på det nionde ( 9:e!!! ) läkarbesöket fick hon besked. Cancer i hjärnan, lungorna, levern, blodet... Överallt. Hur kunde de missa det? Cellgifterna hjälpte inte, det var för sent. Morfinpumpen hon hade på sig sista tiden för att själv kunna bemästra smärtan var hennes bästa vän. Ja efter hennes man som satt hos henne hela tiden.

Det var så gripande att jag höll på att missa att gå av tåget!
Jag märkte inte att de ropade upp "Norrköping nästa". Noterade visserligen att vi stannade till, men det gör ju tågen ibland när de ska möta andra tåg.... Hörde röster bakifrån av nypåstigen personal som pratade väder, kollade snabbt ut genom fönstret och såg skylten Norrköping C. Shit. Ut fort. Rafsade åt mig mina saker och på bara några sekunder stod jag på perrongen. Tägmästaren blåste argt i sin visselpipa & tåget rullade sakta ut från stationen...
Vilken tur att jag inte slumrat till hade med mig en massa bagage, eller kanske satt inträngd bredvid någon främling som inte hade förstått ett dugg då jag slängt mig över denne och ut genom gången.
Tur.

Jag hade tur. Eller det enda som kunnat hända mig var ju att jag hade fått åka till Linköping som var nästa stopp och tagit bussen tillbaka.
Tänk om kvinnan som artikeln handlade om hade fått rätt hjälp första gången hon var hos doktorn, innan cancern hann sprida sig och bli obotlig.Haft tur och komma till någon som lyssnade på henne när hon förklarade hur hon hade ont och kände på sig att något var fel. Då hade hon kanske levt idag.
Haft lite tur. Lite flax.

Vad är tur egentligen?
Vilken tur du hade!
Nu är det din tur!
Ska du hänga med på en tur?

Idag hade jag iaf turen på min sida.