Jenny Asterius Persson

Så här fint blev det till slut i min alldeles egna lägenhet.
Inte så illa!
Jag ska bara fixa till databordet, för trots att det är en jättefin lila färg på det passar det inte riktigt in med resten av sakerna.
Ja, jag vet att det är lite pensionistvarning på sakerna. Men jag gillar det. Sådär gammeldax lyx. Måste bara stämma pianot. Men det måste ju stå ett tag innan Dag Svedberg - legitimerad (?) pianostämmare - ska få ta sig an min pärla.
Tänk att det kan vara en sån befrielse att komma hem, och med det menar jag att man verkligen kan längta till sitt hem.
Jag har ju rest en hel del, och bott på diverse charterdestinationer, och därmed upplevt olika boendestandards... De sönderpippade sängarna på Gran Canaria, Mögellägenheten i Thailand, lyxen i Portugal, och inbrottsradhuset på Cypern bara för att nämna några.
Ställen som har varit mitt hem under längre eller kortare perioder.

Trodde ju inte att jag skulle trivas så som jag gör, men redan infinner sig ett lugn.
Ok, kanske inte har hittat massa nya trevliga människor att hänga med, men det rullar på.

Jag är så lycklig.

Äntligen Hemma!