Jenny Asterius Persson

Får jag egentligen göra så här?
Svaret är självklart nej. Fast å andra sidan så gjorde jag väl inte så mycket alls om man tänker efter. Eller?
Han var ju bara så otroligt fin, grabben med G - Martin. Tänk att de heter det. 
Hela kvällen satt han där och log så himla vackert mot mig, ett leende som bara gör en lycklig. Ja nästan lite pirr, och det var ju ett tag sedan. Herre jösses tänker lilla Jenny då.
Han önskar Gabriellas sång och vill aldrig sluta applådera. Henne ska vi ha! Och självklart är han först ut på karaoken med " Did I tell you " - med en sån enorm inlevelse. Rätta dansmovesen med handen mot örat. Allt!

Jag slutade kl 24, skulle gå hem, men tänkte att jag bara måste säga vad jag kände.
Gick fram och sa att han var så fin! Ja, att jag blev lycklig när jag såg honom. 
Kan man säga så till en främling i Sverige. Ja utan att dom ska tro att man är värsta miffot. Kanske det. Äh strunt samma.
Han sken upp och sa: Du är fin med. Vilka komplimanger du ger mig. Tack. 
Gav mig en kram.
Sen sa jag: Jag hoppas verkligen att vi ses igen Martin.

Gick därifrån och tänkte snabbt. Fasen, är det inte vid ett sånt här tillfälle man ska ge sitt nummer och säga: Ring mig!
Plitade ner mitt nummer på en lapp och skrev; Ring mig om du vill sjunga duett nån dag. Fånigt. Fattar man?
Går tillbaka för att ge det till honom. 
VA???? Borta? Vart tog han vägen?
Mannen i mitt liv!

I all min misär springer jag då på hans kompis/kollega som vill växla pengar till snusapparaten.
Säger att jag tyvärr inte kan växla men att han gärna får ge min lapp till Martin. 

Okej.
Har jag gjort allt i min makt nu?
Han hade ju visserligen en ring på fingret - men har det hindrat förr..?

Har en utväg om han inte ringer. Vet ju inte ens om han fick lappen. 
En person i sällskapet. Jag kommer ju ihåg vad hon hette då hon betalade med kort. 
Skulle jag kunna ringa eller bara sms'a till henne och be att få hans nummer?! 

Vad håller jag på med
Är jag spritt språngade galen?
Störd?

Svaret på den frågan är enkel.

Ja!