Jenny Asterius Persson

Idag jobbade jag med en kille som var så himla bra. När vi var klara och åt satt vi och pratade ett tag om det här med att ha mål i livet. Vem som bestämmer vem som är framgångsrik eller inte.
Han hade varit på ett seminare igår där mannen som höll i det pratade om vad det är som gör vissa mer framgångsrika än andra.
Är det så enkelt, ja att det enda som skiljer folk åt är att de har klara mål med vad de vill åstadkomma, medan de andra är mer vilse och liksom får stå och titta på när de andra rusar förbi.
Så tycker jag att det är ibland med oss 70'talister - vi är ju faktiskt generationen som står och tittat på när numera de unga födda på 90'talet tjänar pengar på sina bloggar, går extremt profilerade gymnasieprogram och sitter i riksdagen!
Allt medan vi går runt i converse, dricker rödvin, tågluffar och bläddrar fortfarande bland våra LP'skivor...

Men nu var det den här frågan igen. Vem bestämmer om du är framgångrik eller inte?
Du själv? Dina föräldrar? Dina kompisar?
Vad är viktigt - att ha det bästa jobbet, mest pengar, flest prylar, flest facebook vänner...?

Ska jag rusa genom livet, stressa mig fram med hoppet om att någon ska tycka att jag är bäst, eller flumma runt inte riktigt veta vad jag vill nästa år, eller ens nästa vecka?!

Imorn ska jag vara clown på ett barnkalas. Jobba i bistron. Lyssna på folk som sjunger falskt i karaoken. Och kanske bestämma vad jag ska göra nästa år.
Det är ju inte så många dagar till 2009 - och inte ska nån få stoppa mig på min resa!