Humor, skratt, champagne och rosor
För nästan exakt 15 år sedan såg jag Les Miserables för första gången.
Premiären är nu avklarad.
2 månader får jag lov att göra rollen till min egen.
Det var i London, jag satt på parkett längst fram i mitten och bara njöt.
En roll fastnade jag extra mycket för.
Skådespelerskan fick mig att skratta så högt flera gånger att dirigenten vände sig om och schhhh'ade mig!!!!
Där och då bestämde jag mig. Den rollen, den ska jag göra när jag blir stor!
Nu står jag här på Aarhus Teaters scen och ska äntligen få göra en av mina drömroller.
Jag har fått en stjärnloge ( tydligen brukar folk klaga för att de inte för just den, jag klagar för att jag fått den och tycker det är tråkigt att sitta själv ), har flera som fixar till mig i håret och en egen påklädare.
Premiären är nu avklarad.
Festblåsan, pjucksen och mina ögon (?!) överöstes med komplimanger tillsammans med gratulationer.
Vice la France.
Publiken verkade begeistrade och ville aldrig sluta applådera.
Dessutom haglade lyckönskningar in från alla möjlig håll. Vänner, gamla kollegor, guider, entertainers, föräldrar och producenter i en salig blandning.
Av päronen fick jag en fantastisk rosbukett, och i logen väntade blomsterbud från Köpenhamn.
2 månader får jag lov att göra rollen till min egen.
Målet? Såklart få någon att skratta så mycket så att dirigenten schhh'ar dem.
Kommentarer
Trackback
