Jenny Asterius Persson

Det var ju sjukt onödigt det där som hände i måndags när jag slant i trappan i studion och töjde ut mitt ledband i foten.
Sen dess har jag haft foten i högläge, tejpat, gått, kylt ner, hettat upp, kylt igen, tagit några värktabletter... Och repat.

Ja, för hur ska jag annars hinna lära mig föreställningen?
Det är bara att vara envis och säga till sig själv att det SKA gå och hoppas på en gnutta tur.
Det har gått innan, så varför inte denna gång?!